Dumma dumma vuxna

Jag drar just nu ett djupt andetag, ena handen beredd att greppa kaffekoppen närhelst tankarna låser sig och hoppas få till det första  inlägg på länge som liknar en bokrecension. (andas-in, andas-ut) Nu kör vi:


Sist vi var på barnbiblioteket lånade jag med mig en bok som jag ville läsa, Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. När jag sedan försökte få 9-åringen att läsa samma bok påstår hon att den har hon faktiskt redan läst och den var väl sådär enligt henne. Själv tycker jag den är jättebra!

Susanna Tamaro använder humor men skriver ändå med stort allvar när hon tar upp ett verkligt problem bland barn, nämligen övervikt. Michele (Ciccia) är en tjock pojke vars enda vän är Frig – ett kylskåp. Frig är den enda i Micheles vardag som erbjuder honom kärlek och trygghet och accepterar honom som han är.  

Micheles mamma ensamstående, hon är vacker, smal och framgångsrik. När hon kommer hem till sin son på kvällen mäter hon sin honom med måttband och kan inte förstå hur han hela tiden bara blir tjockare och tjockare och tvingar honom att springa runt trädgården och göra övningar för att göra sig av med kalorierna. Även pappan är framgångsrik och eftersom han inte har tid att motionera själv i veckorna så tillbringar han sina umgängeshelger i motionsspåret med sin son trots att Michele hatar att springa.

Detta är inte den slags bok som direkt uppmanar barn att fundera kring vikt och att ändra sina kostvanor (som den nyutkomna svenska  boken Tjocke Albin tänker om) utan en bok som mer handlar om relationer mellan barn och vuxna och den tar upp ett stort problem – nämligen det att de vuxna ser sina barns problem utan att förstå att de själva och deras handlingar faktiskt kan vara en del av problemets kärna. Föräldrarna lyckas inte förstå att Frig och de fantastiska historier han berättar när Michele öppnar dörren till kylskåpet är den enda som för ett litet ögonblick kan få Michele att glömma sin ensamhet. Så när de ser att deras dieter och motionsprogram inte gör Michele smalare försöker de lösa problemet med hans fetma genom att skicka de iväg honom till Anjovis-institutet, ett avmagringsinstitut med mål att göra barnen smala som stickor. Men Micheles problem är egentligen inte att han är tjock det är bara ett symptom för hans verkliga problem - ensamheten. Så fort han får chansen rymmer Michele och då tar ett otroligt äventyr vid och Michele som har blivit utsedd Riddar Bullhjärta* av Frig får efter lite strapatser tillslut ändå bli en riktig hjälte.

Boken finns tyvärr inte på svenska. 

*Cuore di Ciccia har jag fritt översatt till Bullhjärta (enl. Cuordileone - Lejonhjärta). Ciccia är en benämning på en mullig person, men i mitt tyckte lite snällare än de svenska varianter jag kom på just nu (tjockis, fetknopp etc)