The Vault

Jag kan inte låta bli att älska Ruth Rendell och hennes kommisarie Wexford trots att jag har en del invändningar mot den senast utkomna; The Vault.

Det att både författaren och hennes kommissarie har blivit både gamla och trötta. Wexford har gått i pension men kan inte riktigt släppa polisyrket. Det är en ganska kort bok, men både inom familjen och i "jobbet" (som egentligen inte är något jobb eftersom han är pensionerad...) är det dramatik. Konstigt nog verkar det som att Wexford intresserar sig mer för polisfallet än vad poliserna själva gör. Utredningen står still när han  av familjeskäl är förhindrad att medverka. Sen upplever jag honom nästan handlingsförlamad och bitvis ointresserad av ta reda på mer bakom familjedramatiken.

Det är faktiskt ganska skönt att boken är kort, annars hade jag nog tröttnat... Det är för många misstänkta som har liknande namn och krångliga släktförhållanden, fast egentligen vet man inte namnet säkert och därför nämns en massa alternativa namn gång på gång så det blir svårt att hålla reda på om Keith Grey är en faktisk person en en möjlig person som likagärna kan heta Kenneth Thingamajigs.

Nu har jag klagat nog. Tur att jag började inlägget med att skriva att jag ändå älskar Ruth Rendell. Har man inte läst Wexford tidigare, så finns det ingen anledning att börja med denna - men stor anledning att läsa tidigare Rendell-böcker. Men för alla som älskar engelska polisromaner och har följt Wexford så är det klart läsvärd!